vad hur när
Tänkte precis på vad som är meningen med allting, vem är jag och vad finns där ute? De stora frågorna som alla svarar kärlek på. Kärlek, vad är det? det som finns därute måste vara något stort, vi är nog bara delar i en litenvärld som någon kollar på. Vem är det då som tittar? jag blir galen av såna här frågor, därför väljer jag bara att vara jag, men ibland får man ju sina funderingar.
Men somsagt, nu när jag satt och tänkte på detta såg jag att en oskar har dött. Vad ska man säga, jag hoppas du får det bra! men jag tycker så synd om de som kommer sakna honom, de som älskade honom - hans dotter - hand familj, och han som kanske inte fick uppleva allt han ville med livet, men om han fick det är jag glad. Vad hemskt men ändå, jag funderar på hur det är efter döden, och tror inte jag är rädd för den. Jag vill ju inte dö än, nej nej nej! men någon dag, då jag är lycklig och har varit med om allt, då allt ska jag dö.
Han dog när han åkte longboard som han alltid gjorde och brann för.
Men somsagt, nu när jag satt och tänkte på detta såg jag att en oskar har dött. Vad ska man säga, jag hoppas du får det bra! men jag tycker så synd om de som kommer sakna honom, de som älskade honom - hans dotter - hand familj, och han som kanske inte fick uppleva allt han ville med livet, men om han fick det är jag glad. Vad hemskt men ändå, jag funderar på hur det är efter döden, och tror inte jag är rädd för den. Jag vill ju inte dö än, nej nej nej! men någon dag, då jag är lycklig och har varit med om allt, då allt ska jag dö.
Han dog när han åkte longboard som han alltid gjorde och brann för.
Man
Födelsedag: den 22 augusti 1988
Födelsedag: den 22 augusti 1988
-
Hemstad: Västervik, Sweden
-
Politisk åsikt: jag uppfattar inte så mycket
-
Religiös åskådning: öppen för förslag
Nu börjas det igen
Nu känner jag att hösten är på väg med allt vad det innebär.
Jag vill gå höstpromenader och mysa inne, men jag känner hur de negativa tankarna och funderingarna kommer komma smygande tillbaka just den här lite deppiga perioden, som vanligt. Men då även som vanligt hoppas jag ett under kan ske och så att det kommer bli en helt annorlunda höst. Fast det kommer när man minst anar det, så jag ska inte tänka positiva tankar utan bara vara. Det ska bli en fin höst, lagom, men just nu är det sensommar och det väntas lite äventyr ( liseberg, norrköping/linköping ) och det ska bli lite skönt att skolan ska dra igång igen. jag är sjukt pepp på det här sista året.
.
Jag vill gå höstpromenader och mysa inne, men jag känner hur de negativa tankarna och funderingarna kommer komma smygande tillbaka just den här lite deppiga perioden, som vanligt. Men då även som vanligt hoppas jag ett under kan ske och så att det kommer bli en helt annorlunda höst. Fast det kommer när man minst anar det, så jag ska inte tänka positiva tankar utan bara vara. Det ska bli en fin höst, lagom, men just nu är det sensommar och det väntas lite äventyr ( liseberg, norrköping/linköping ) och det ska bli lite skönt att skolan ska dra igång igen. jag är sjukt pepp på det här sista året.
.
TJENA kompis
Shiiit, efter 7 år, ska vi träffas? efter alla gånger vi har sagt att vi ska ta tåget och ses? Är det dags nu? '
herregud, jag kan inte tro det! han är som en person som inte riktigt existerar. Klart det känns så?! Han är alltid här, vid datorn, ibland i telefonen men aldrig, aldrig öga mot öga. Nu, om jag inte backar ur, bestämde vi bara sådär, att jag ska åka dit! att det var såhär enkelt! Nu, ska vi stå öga mot öga, i två dagar, två nätter, en fylla och lite emellan. Hur ska det gå till? Jag ska inte tänka på det, det kommer inte kännas verkligt, men jag vet nog att det ska bli av nu, varför inte?! det skadar för fan inte att dra dit nu. Jag har ändå alltid tänkt - varför ska man ses nu då, om man ändå inte setts på de här 7 åren? Men nu - varför inte ses nu när man äntligen kan och då det är så enkelt!
herregud, jag kan inte tro det! han är som en person som inte riktigt existerar. Klart det känns så?! Han är alltid här, vid datorn, ibland i telefonen men aldrig, aldrig öga mot öga. Nu, om jag inte backar ur, bestämde vi bara sådär, att jag ska åka dit! att det var såhär enkelt! Nu, ska vi stå öga mot öga, i två dagar, två nätter, en fylla och lite emellan. Hur ska det gå till? Jag ska inte tänka på det, det kommer inte kännas verkligt, men jag vet nog att det ska bli av nu, varför inte?! det skadar för fan inte att dra dit nu. Jag har ändå alltid tänkt - varför ska man ses nu då, om man ändå inte setts på de här 7 åren? Men nu - varför inte ses nu när man äntligen kan och då det är så enkelt!
Jag säger: vad gör du om dagarna? är du helt ledig?
Han säger: Japp Gör typ ingenting
Jag säger: du får ta en trip till ***
Han säger: Njaaa kanske senare under lovet Men du e välkommen hit den 7 augusti och fira mig ut på krogen osv
Jag säger: haha, man kan ju alltid hoppas men tyvär tror jag inte budgeten räcker, men vore sjukt kul!
Han säger: Du borde se till att ha budget till att komma den 7
Jag säger: buss går på 200 inte så jävla farligt
Han säger: inte så farligt^^
Jag säger: och du bjudet ju på min ticet hem igen va? XD
Han säger: hehe okej da Men kommer du da?
Jag säger: alltså nu börjar jag bli på fast det blir 6-8
Han säger: du ka bo hos mg=)
Jag säger: får man deT? ^^
Han säger: självklart=) Jag säger: står vi ut med varandra då
Han säger: Hmm.. vette fan Hoppas det J
ag säger: haha, uppmuntrande äsch, kan väl inte vara så svårt haha, men jag kan nog tänka mig det faktskt om du bjuder på ena biljetten .. HAHA , förlåt XD
Han säger: jaaa jag bjuder på ena^^ ((den billiga ))
Jag säger: naaw, vad snäll du är det är pga min strama budget
Han säger: Det e lugnt^^ Det blir juh typ min present från dig^^ Att vi äntligen ska få träffas
Jag säger: haha det blir det ju faktiskt
Så nu är det sagt, och jag ska boka så fort jag har sagt det till föräldrarna. Förra gången vi bestämde att träffas och kom så långt då vi frågade föräldrarna blev det ett nej, men nu kan de inte ha några invändningar, för vi har väntat!! Jag är säker på att det kommer bli kul, men ändå några felsteg. Det kan man inte undvika första träffen.
FINALLY
ÄNTLIGEN är har jag tagit steget och vaxat mina lår. Något jag har mått så jävla dåligt över i mitt liv, allt jävla hår! varför måste jag ärva den genen från min far? Jag har aldrig rakat låren heller för jag var rädd att det skulle bli ännu mer hår och ännu mer jobb, jag tycker smalbenen är tillräckligt faktiskt. Men nu, jag måste så jävla mycket bättre. Så skönt. Jag kan gå runt i kjolar utan strumbyxor, shorts utan strumbyxor, jag kan ha korta klänningar. Nu skiter jag i hur det blir när det växer ut, skiter fullständigt i det. O ja, jag kan ha baddräkt, eller badkläder över huvud taget! behöver inte använda några shorts och skämmas på badbergen.
Min header får funka nu för tillfället
Ny header, ny blogg! Eller vad säger man? Jag vill komma någonstans med bloggen, så jag kommer säkerligen strunta i min andra. Den är väl mest för ... jag vet inte, vänner och familj? eftersom alla fick reda på den kan jag inte längre skriva allt. Istället ska jag försöka skriva här. Men jag är jättesugen på att få igång fotot igen också, och en blogg utan bilder tycker iaf inte jag om, så det får jag jobba på!
Grubblet nu för tiden ...
Att jag börjar falla för Dig igen, vilket jag inte får så de tankarna ska bort
Att jag vill ut och supa för att Något ska hända
Att jag måste ha strumpbyxor om jag ska ha kjolar som går kortare än till knäna.
men nu ska jag nog gå och lägga mig för jag ska bottenmåla båten imorgon.
Godnatt.
Grubblet nu för tiden ...
Att jag börjar falla för Dig igen, vilket jag inte får så de tankarna ska bort
Att jag vill ut och supa för att Något ska hända
Att jag måste ha strumpbyxor om jag ska ha kjolar som går kortare än till knäna.
men nu ska jag nog gå och lägga mig för jag ska bottenmåla båten imorgon.
Godnatt.
my ugly style
Jag tror nog hela min familj tycker jag har fula kläder, skor och allting. De tycker jag har FUL stil som jag har tolkat det. Jag visste åtminstone att min syster inte tyckte om den... hon skämtar väl lite om att hon inte uppfostrade mig ordentligt, jag har inte alls samma smak som henne... men idag sa även mamma rakt ut till mina nya coola gamla skor - vad fula de var! och tack så myckeeeeeee, det värmer. Jag har faktiskt inte så extremt ful stil, blandad, egen antar jag, men inte så fruktansvärt ful. Jag brukar alltid få komplimanger av mina kompisar! Då kan det väl inte vara så farligt? Jag antar att det är för att familjen inte är van vid ungdomlig stil, man kan bära PRECIS Vad som HELST nu för tiden. Det finns alla möjliga stilar! Men jag är ändå nöjd med det jag köpte idag - två kjolar, ett par skor, clips örhängen och stumpbyxor. Om jag säger såhär, jag tycker om lite retro stil! snyggt, men gammalt, lite tantkläder. Ta mig som jag är! Jag använder de kläder jag mår bra i, så det så. Och jag försöker att inte bry mig om de som tycker det är fult, det finns andra människor som uppskattar det så! och det är JAG.
Mitt 18 års kalas
Igår hade jag min 18-års fest. De viktigaste i släkten var här från fyra och tills de droppade av. Jag tycker det är så jobbigt att det är just mitt kalas, det är för mig de kommer och att jag har press på mig att det måste vara bra och att folk ska ha roligt. Jag tycker inte om att vara i centrum och synas som man måste göra när man fyller år. Jag tror ändå jag klarade det ganska bra, presentöppningen var min fobi, eller något jag inte ville göra när alla såg på, men det gick väldigt bra. Folk åkte hem rätt tidigt, de första vid 8 men de bodde ju i linköping så. Sen var de andra borta till 10 då melodifestivalen var slut. Jag hoppas de hade trevligt ändå, och att det inte var pga uttråkning de åkte. Vi som var kvar, dvs syskonen som sov här hemma övenatt, shotta och hade trevligt! Vid 11 åkte vi ner till stan för min första krogrunda.
Lycklig kan jag vara åt att jag kom in på 20-års gränsen, men jag tror det var för att jag var med syskonen och de är några år äldre. Det var ju inte så att jag var med ett par fulla tonåringar. Lagom onyktra gamlingar, om man ska säga det om 22, 24, 30 åringar. Jag kan ju också tillägga att vi var först på stället! och det är ganska stort, det största här i staden och klockan var ändå 12. Då borde väl folk vara där kan man tycka. Men vi tog oss till övervåningen, drog varsin tequila och sen hem till en fest som brorsan visste om. Någon sådan fest har jag aldrig varit på tidigare, eftersom det bara var äldre. Jag är van med fjortisfester och där alla känner igen alla eftersom staden här är så enormt stor... Här kände jag knappt igen någon. Det var tre killar som jag kände igen som gått i Jonas klass på lågstadiet. Jag har sån koll så jag kunde namnen på alla och kände tillochmed en innan Jonas själv gjorde det. Jag märkte också att han hade klippt sig, jag som inte sett honom på flera år, men jag mindes honom i lite längre hår och jag hade rätt, han hade tyligen dissat håret numera. Det sjukaste av allt var när jag såg en kille, bara på håret kände jag igen honom. En kille jag för första gången träffade hos mina kusiner, när jag gick i fyran. Jag föll direkt! och han var där några fler gånger, men jag minns inte mer än tre. Sen på högstadiet ploppade han upp igen, för då blev han min kusins kille. Det var ju så jävla sjukt bara. Hur hade dem träffats? Min kusin bodde två timmar härifrån, men åkte hit på helger, men ändå! Det är väl det värsta jag varit med om. Även fast jag visste att jag aldrig skulle ha en chans på honom, så fin han är och jag nada. Men varför just hon som jag känner och jag som såg honom innan. Tack och lov umgicks jag aldrig med dem och det tog slut ganska fort. Sen dess hade jag inte sett honom, sen igår, och somsagt jag kände igen honom direkt. Allt var sig likt och jag kommer alltid känna likadant. Om han inte hade varit i det rummet där jag inte kände igen några männskor och inte vågade gå in, skulle jag ha frågat om han kände igen mig. Jag var så nära och sugen på det eftersom det såg ut som om han gjorde det. Han kollade lite på oss och min bror hade han också träffat samtidigt som mig så han borde ha kopplat.
Det var ändå väldigt trevligt att vara där med alla äldre. Jag pratade faktiskt väldigt mycket med folk och hängde med i svängarna där brorsan och hans polare var. Jag tog tag i de flesta samtal och jag gav mig in i dem också, att jag vågade! Men det var väldigt roligt och med M och J pratade jag om vad de gjorde nu förtiden och vad de ska göra osv, sen småpratade jag lite med M:s flickvän som jag har träffat lite då och då och jag hittade en viss A som blev Apan resten av kvällen eftersom han drog en ap teori om hur man kom in på krogen utan att betala. Sjukt roligt, bror och jag förstod ingenting utan bara skrattade. Senare tog han upp teorin med M:s tjej och hon förstod faktiskt. Vi var väl bara lite dumma och orkade inte riktigt gå in för det.
Ganska snart gick några från det gänget ner till krogen och vi hängde på åter igen. Nu var det mycket mer folk eftersom klockan hade passerat ett då alla är nere på stan här i staden, och dansgolvet var lite mer livat! men det var nog för att vi stod för den mesta dansen. Jag minns faktiskt inte riktigt vad jag gjorde på krogen den tiden ... jag stod nog mest för mig själv och dansade lite tillsammans med de äldre, men jag kan inte minnas att jag pratade så mycket med folk. Jag kan nog erkänna att jag kände mig lite utanför, men jag kände knappt någon så plus att jag rankades som en lillasyrra. Den andra tiden gick jag nog bara runt där inne för att kolla läget och jag köpte självklart en drink, men aldrig mer eftersom det var så jävla dyrt. Jag ska be folk bjussa, om någon nu skulle göra det till mig!
Vid halv 3 hade vi tröttnat och skulle fara hemåt, men istället blev det lite fyllemat och utanför krogen träffade vi även A som hade haft sitt lilla roliga under kvällens gång. På den lilla biten, fram till maten hann han säga att vi borde ha 20 års fest tillsammans ( Det är ett halvår mellan vi fyller ), att han hade väntat på sms från mig under kvällen ( om jag verkligen förstod det rätt för det var så konstigt? ), att han skulle bjuda mig på krogen eftersom det ska man göra när någon fyllt 18 ju! ( ? ) att brorsan och jag kunde sova där eftersom vi nämnde att vi inte orkade gå hem och när vi slutligen kom fram frågade han mig några gånger om jag ville ha nåt, men nejtack faktiskt. Det här har gjort mig så himla fundersam på vad han vill egentligen, men nu efterhand hoppas och tror jag att det bara var den kvällen.
Lycklig kan jag vara åt att jag kom in på 20-års gränsen, men jag tror det var för att jag var med syskonen och de är några år äldre. Det var ju inte så att jag var med ett par fulla tonåringar. Lagom onyktra gamlingar, om man ska säga det om 22, 24, 30 åringar. Jag kan ju också tillägga att vi var först på stället! och det är ganska stort, det största här i staden och klockan var ändå 12. Då borde väl folk vara där kan man tycka. Men vi tog oss till övervåningen, drog varsin tequila och sen hem till en fest som brorsan visste om. Någon sådan fest har jag aldrig varit på tidigare, eftersom det bara var äldre. Jag är van med fjortisfester och där alla känner igen alla eftersom staden här är så enormt stor... Här kände jag knappt igen någon. Det var tre killar som jag kände igen som gått i Jonas klass på lågstadiet. Jag har sån koll så jag kunde namnen på alla och kände tillochmed en innan Jonas själv gjorde det. Jag märkte också att han hade klippt sig, jag som inte sett honom på flera år, men jag mindes honom i lite längre hår och jag hade rätt, han hade tyligen dissat håret numera. Det sjukaste av allt var när jag såg en kille, bara på håret kände jag igen honom. En kille jag för första gången träffade hos mina kusiner, när jag gick i fyran. Jag föll direkt! och han var där några fler gånger, men jag minns inte mer än tre. Sen på högstadiet ploppade han upp igen, för då blev han min kusins kille. Det var ju så jävla sjukt bara. Hur hade dem träffats? Min kusin bodde två timmar härifrån, men åkte hit på helger, men ändå! Det är väl det värsta jag varit med om. Även fast jag visste att jag aldrig skulle ha en chans på honom, så fin han är och jag nada. Men varför just hon som jag känner och jag som såg honom innan. Tack och lov umgicks jag aldrig med dem och det tog slut ganska fort. Sen dess hade jag inte sett honom, sen igår, och somsagt jag kände igen honom direkt. Allt var sig likt och jag kommer alltid känna likadant. Om han inte hade varit i det rummet där jag inte kände igen några männskor och inte vågade gå in, skulle jag ha frågat om han kände igen mig. Jag var så nära och sugen på det eftersom det såg ut som om han gjorde det. Han kollade lite på oss och min bror hade han också träffat samtidigt som mig så han borde ha kopplat.
Det var ändå väldigt trevligt att vara där med alla äldre. Jag pratade faktiskt väldigt mycket med folk och hängde med i svängarna där brorsan och hans polare var. Jag tog tag i de flesta samtal och jag gav mig in i dem också, att jag vågade! Men det var väldigt roligt och med M och J pratade jag om vad de gjorde nu förtiden och vad de ska göra osv, sen småpratade jag lite med M:s flickvän som jag har träffat lite då och då och jag hittade en viss A som blev Apan resten av kvällen eftersom han drog en ap teori om hur man kom in på krogen utan att betala. Sjukt roligt, bror och jag förstod ingenting utan bara skrattade. Senare tog han upp teorin med M:s tjej och hon förstod faktiskt. Vi var väl bara lite dumma och orkade inte riktigt gå in för det.
Ganska snart gick några från det gänget ner till krogen och vi hängde på åter igen. Nu var det mycket mer folk eftersom klockan hade passerat ett då alla är nere på stan här i staden, och dansgolvet var lite mer livat! men det var nog för att vi stod för den mesta dansen. Jag minns faktiskt inte riktigt vad jag gjorde på krogen den tiden ... jag stod nog mest för mig själv och dansade lite tillsammans med de äldre, men jag kan inte minnas att jag pratade så mycket med folk. Jag kan nog erkänna att jag kände mig lite utanför, men jag kände knappt någon så plus att jag rankades som en lillasyrra. Den andra tiden gick jag nog bara runt där inne för att kolla läget och jag köpte självklart en drink, men aldrig mer eftersom det var så jävla dyrt. Jag ska be folk bjussa, om någon nu skulle göra det till mig!
Vid halv 3 hade vi tröttnat och skulle fara hemåt, men istället blev det lite fyllemat och utanför krogen träffade vi även A som hade haft sitt lilla roliga under kvällens gång. På den lilla biten, fram till maten hann han säga att vi borde ha 20 års fest tillsammans ( Det är ett halvår mellan vi fyller ), att han hade väntat på sms från mig under kvällen ( om jag verkligen förstod det rätt för det var så konstigt? ), att han skulle bjuda mig på krogen eftersom det ska man göra när någon fyllt 18 ju! ( ? ) att brorsan och jag kunde sova där eftersom vi nämnde att vi inte orkade gå hem och när vi slutligen kom fram frågade han mig några gånger om jag ville ha nåt, men nejtack faktiskt. Det här har gjort mig så himla fundersam på vad han vill egentligen, men nu efterhand hoppas och tror jag att det bara var den kvällen.
fakta
Undrat vad det är
För speciellt med kärleken
Dem har jag sett haft ljus omkring sig
Det strålat som ett himmelskt sken
Och jag har önskat då att jag fick känna så och drabbas av förälskelsen
Men ingen som ser ut som jag gör kan träffas av ett himmelskt sken
Jag aldrig tänkt på Quasimodo, men det är ju precis så jag känner.
I filmen är det ändå Frodo som malipulerar Quasimodo, han säger till honom att han är ett monster och påverkar honom så sjukt mycket. Det är med egna erfarenheter han inser att alla inte är grymma. Då tänker jag, vem är det som har påverkat mig? Varför tänker jag såhär? Jag har väl tagit åt mig av folks kommentarer och uttryck. Jag är en person som tar åt mig direkt om det kan tolkas negativt. Jag vet inte riktigt grunden till det, men om jag dyker djupt ner så kan jag hitta små vibbar. Jag vet inte ens när det började? Det måste ha börjat någonstans då man började tänka såhär. Eller så är alla såhär, hatar sitt utseende och har gett upp hoppet. Det dumma är att man kan hoppas i alla fall, men det slutar alltid i besvikelse... och det har väl gjort det mer till ett faktum.
För speciellt med kärleken
Dem har jag sett haft ljus omkring sig
Det strålat som ett himmelskt sken
Och jag har önskat då att jag fick känna så och drabbas av förälskelsen
Men ingen som ser ut som jag gör kan träffas av ett himmelskt sken
Jag aldrig tänkt på Quasimodo, men det är ju precis så jag känner.
I filmen är det ändå Frodo som malipulerar Quasimodo, han säger till honom att han är ett monster och påverkar honom så sjukt mycket. Det är med egna erfarenheter han inser att alla inte är grymma. Då tänker jag, vem är det som har påverkat mig? Varför tänker jag såhär? Jag har väl tagit åt mig av folks kommentarer och uttryck. Jag är en person som tar åt mig direkt om det kan tolkas negativt. Jag vet inte riktigt grunden till det, men om jag dyker djupt ner så kan jag hitta små vibbar. Jag vet inte ens när det började? Det måste ha börjat någonstans då man började tänka såhär. Eller så är alla såhär, hatar sitt utseende och har gett upp hoppet. Det dumma är att man kan hoppas i alla fall, men det slutar alltid i besvikelse... och det har väl gjort det mer till ett faktum.
Sååå jag
Mitt namn är och jag bor i .
Jag går andra året på det estetiska programmet med inriktning musik. Tiden går fort! Jag fyller 18 år nu i mars och tack vare det så planerar jag att ha körkort till sommaren. Jag har satt igång med teori kursen och ska kämpa på när jag har tid så att jag kan ha ett körkort i sommar.
Jag är en positiv-, glad-, trevlig- och rolig tjej som har lätt för att bemöta folk. Jag är van med att träffa nya människor och jag är lätt lärd när det gäller det mesta. Jag måste sysselsätta mig med saker och är väldigt aktiv.
På fritiden sysslar jag med allt möjligt. Jag är med i damlaget för handboll så jag tränar två gånger i veckan. När det är serie-period så blir det matcher under helgerna. Jag spelar gitarr i skolan och piano på musikskolan. Jag drillar också, två gånger i veckan, och ska tävla med ett team i mars. När vi inte tävlar gör vi uppträdanden och vi har även uppvisningar med eld.
Foto är ett stort intresse för mig. Jag använder en systemkamera och tar med mig den på de flesta ställen och jag håller på mycket med redigering av dem också. Jag är väldigt pysslig och händig av mig så jag gör även egna smycken, egna kort som exempelvis grattiskort, ritar osv. Vad helst jag blir sugen på att göra.
Under veckodagarna nu när det är skola går den mesta tiden åt till att studera och sporta. Mina andra hobbys ägnar jag mig åt när jag är sugen och vännerna umgås jag mest med under helgerna.
Med vänliga hälsningar
Ja, sådan smöreri kan man få fram när man är desperat.
Jag gillar inte alls att söka jobb och det här är mitt första brev. Vad ska man skriva egentligen? Jag bara måste ha ett jobb i sommar och därför söker jag till er ? ska man säga att det är kul att sitta i kassan och jobba på något skitställe? Det är ju bara en sista utväg. Plus att det är lågkonjuktur nu med, så jag chansar på att det inte är så lätt att få jobb nu. Därför får man smöra lite till och det känns inte äkta. Nu måste man ju leva upp till de här kraven, att vara positiv, trevlig, glad osv. Jag är inte det? Inte alltid, dessutom kan jag vara motsatsen när jag är med människor jag inte trivs med, som gör mig osäker. Då drar jag mig tillbaka och bara är där i bakgrunden. Det kan man ju inte skriva i brevet, för då får man väl inget jobb. Så, ja... det är helt enkelt inte äkta.
Jag går andra året på det estetiska programmet med inriktning musik. Tiden går fort! Jag fyller 18 år nu i mars och tack vare det så planerar jag att ha körkort till sommaren. Jag har satt igång med teori kursen och ska kämpa på när jag har tid så att jag kan ha ett körkort i sommar.
Jag är en positiv-, glad-, trevlig- och rolig tjej som har lätt för att bemöta folk. Jag är van med att träffa nya människor och jag är lätt lärd när det gäller det mesta. Jag måste sysselsätta mig med saker och är väldigt aktiv.
På fritiden sysslar jag med allt möjligt. Jag är med i damlaget för handboll så jag tränar två gånger i veckan. När det är serie-period så blir det matcher under helgerna. Jag spelar gitarr i skolan och piano på musikskolan. Jag drillar också, två gånger i veckan, och ska tävla med ett team i mars. När vi inte tävlar gör vi uppträdanden och vi har även uppvisningar med eld.
Foto är ett stort intresse för mig. Jag använder en systemkamera och tar med mig den på de flesta ställen och jag håller på mycket med redigering av dem också. Jag är väldigt pysslig och händig av mig så jag gör även egna smycken, egna kort som exempelvis grattiskort, ritar osv. Vad helst jag blir sugen på att göra.
Under veckodagarna nu när det är skola går den mesta tiden åt till att studera och sporta. Mina andra hobbys ägnar jag mig åt när jag är sugen och vännerna umgås jag mest med under helgerna.
Med vänliga hälsningar
Ja, sådan smöreri kan man få fram när man är desperat.
Jag gillar inte alls att söka jobb och det här är mitt första brev. Vad ska man skriva egentligen? Jag bara måste ha ett jobb i sommar och därför söker jag till er ? ska man säga att det är kul att sitta i kassan och jobba på något skitställe? Det är ju bara en sista utväg. Plus att det är lågkonjuktur nu med, så jag chansar på att det inte är så lätt att få jobb nu. Därför får man smöra lite till och det känns inte äkta. Nu måste man ju leva upp till de här kraven, att vara positiv, trevlig, glad osv. Jag är inte det? Inte alltid, dessutom kan jag vara motsatsen när jag är med människor jag inte trivs med, som gör mig osäker. Då drar jag mig tillbaka och bara är där i bakgrunden. Det kan man ju inte skriva i brevet, för då får man väl inget jobb. Så, ja... det är helt enkelt inte äkta.
En ny start
Äntligen så har jag kommit igång. En ny början! Jag har haft en blogg, men den blev inte som jag hade tänkt mig och alla fick reda på den. Nu ska jag börja skriva om från början, då ingen känner till mig. Jag ska bara skriva om allt jag känner för att skriva om. Det mesta kommer vara funderingar och tillbakablickar i mitt liv. Jag har så många tankar som måste ut. Tro inte att det är något speciellt. Det blir bara almäna saker som händer i allas liv! Men jag vill kunna dela mitt med andra, men inte så mycket så att jag kan dela det med nära och kära. Nu är det bara att börja.
