Mitt 18 års kalas
Igår hade jag min 18-års fest. De viktigaste i släkten var här från fyra och tills de droppade av. Jag tycker det är så jobbigt att det är just mitt kalas, det är för mig de kommer och att jag har press på mig att det måste vara bra och att folk ska ha roligt. Jag tycker inte om att vara i centrum och synas som man måste göra när man fyller år. Jag tror ändå jag klarade det ganska bra, presentöppningen var min fobi, eller något jag inte ville göra när alla såg på, men det gick väldigt bra. Folk åkte hem rätt tidigt, de första vid 8 men de bodde ju i linköping så. Sen var de andra borta till 10 då melodifestivalen var slut. Jag hoppas de hade trevligt ändå, och att det inte var pga uttråkning de åkte. Vi som var kvar, dvs syskonen som sov här hemma övenatt, shotta och hade trevligt! Vid 11 åkte vi ner till stan för min första krogrunda.
Lycklig kan jag vara åt att jag kom in på 20-års gränsen, men jag tror det var för att jag var med syskonen och de är några år äldre. Det var ju inte så att jag var med ett par fulla tonåringar. Lagom onyktra gamlingar, om man ska säga det om 22, 24, 30 åringar. Jag kan ju också tillägga att vi var först på stället! och det är ganska stort, det största här i staden och klockan var ändå 12. Då borde väl folk vara där kan man tycka. Men vi tog oss till övervåningen, drog varsin tequila och sen hem till en fest som brorsan visste om. Någon sådan fest har jag aldrig varit på tidigare, eftersom det bara var äldre. Jag är van med fjortisfester och där alla känner igen alla eftersom staden här är så enormt stor... Här kände jag knappt igen någon. Det var tre killar som jag kände igen som gått i Jonas klass på lågstadiet. Jag har sån koll så jag kunde namnen på alla och kände tillochmed en innan Jonas själv gjorde det. Jag märkte också att han hade klippt sig, jag som inte sett honom på flera år, men jag mindes honom i lite längre hår och jag hade rätt, han hade tyligen dissat håret numera. Det sjukaste av allt var när jag såg en kille, bara på håret kände jag igen honom. En kille jag för första gången träffade hos mina kusiner, när jag gick i fyran. Jag föll direkt! och han var där några fler gånger, men jag minns inte mer än tre. Sen på högstadiet ploppade han upp igen, för då blev han min kusins kille. Det var ju så jävla sjukt bara. Hur hade dem träffats? Min kusin bodde två timmar härifrån, men åkte hit på helger, men ändå! Det är väl det värsta jag varit med om. Även fast jag visste att jag aldrig skulle ha en chans på honom, så fin han är och jag nada. Men varför just hon som jag känner och jag som såg honom innan. Tack och lov umgicks jag aldrig med dem och det tog slut ganska fort. Sen dess hade jag inte sett honom, sen igår, och somsagt jag kände igen honom direkt. Allt var sig likt och jag kommer alltid känna likadant. Om han inte hade varit i det rummet där jag inte kände igen några männskor och inte vågade gå in, skulle jag ha frågat om han kände igen mig. Jag var så nära och sugen på det eftersom det såg ut som om han gjorde det. Han kollade lite på oss och min bror hade han också träffat samtidigt som mig så han borde ha kopplat.
Det var ändå väldigt trevligt att vara där med alla äldre. Jag pratade faktiskt väldigt mycket med folk och hängde med i svängarna där brorsan och hans polare var. Jag tog tag i de flesta samtal och jag gav mig in i dem också, att jag vågade! Men det var väldigt roligt och med M och J pratade jag om vad de gjorde nu förtiden och vad de ska göra osv, sen småpratade jag lite med M:s flickvän som jag har träffat lite då och då och jag hittade en viss A som blev Apan resten av kvällen eftersom han drog en ap teori om hur man kom in på krogen utan att betala. Sjukt roligt, bror och jag förstod ingenting utan bara skrattade. Senare tog han upp teorin med M:s tjej och hon förstod faktiskt. Vi var väl bara lite dumma och orkade inte riktigt gå in för det.
Ganska snart gick några från det gänget ner till krogen och vi hängde på åter igen. Nu var det mycket mer folk eftersom klockan hade passerat ett då alla är nere på stan här i staden, och dansgolvet var lite mer livat! men det var nog för att vi stod för den mesta dansen. Jag minns faktiskt inte riktigt vad jag gjorde på krogen den tiden ... jag stod nog mest för mig själv och dansade lite tillsammans med de äldre, men jag kan inte minnas att jag pratade så mycket med folk. Jag kan nog erkänna att jag kände mig lite utanför, men jag kände knappt någon så plus att jag rankades som en lillasyrra. Den andra tiden gick jag nog bara runt där inne för att kolla läget och jag köpte självklart en drink, men aldrig mer eftersom det var så jävla dyrt. Jag ska be folk bjussa, om någon nu skulle göra det till mig!
Vid halv 3 hade vi tröttnat och skulle fara hemåt, men istället blev det lite fyllemat och utanför krogen träffade vi även A som hade haft sitt lilla roliga under kvällens gång. På den lilla biten, fram till maten hann han säga att vi borde ha 20 års fest tillsammans ( Det är ett halvår mellan vi fyller ), att han hade väntat på sms från mig under kvällen ( om jag verkligen förstod det rätt för det var så konstigt? ), att han skulle bjuda mig på krogen eftersom det ska man göra när någon fyllt 18 ju! ( ? ) att brorsan och jag kunde sova där eftersom vi nämnde att vi inte orkade gå hem och när vi slutligen kom fram frågade han mig några gånger om jag ville ha nåt, men nejtack faktiskt. Det här har gjort mig så himla fundersam på vad han vill egentligen, men nu efterhand hoppas och tror jag att det bara var den kvällen.
Lycklig kan jag vara åt att jag kom in på 20-års gränsen, men jag tror det var för att jag var med syskonen och de är några år äldre. Det var ju inte så att jag var med ett par fulla tonåringar. Lagom onyktra gamlingar, om man ska säga det om 22, 24, 30 åringar. Jag kan ju också tillägga att vi var först på stället! och det är ganska stort, det största här i staden och klockan var ändå 12. Då borde väl folk vara där kan man tycka. Men vi tog oss till övervåningen, drog varsin tequila och sen hem till en fest som brorsan visste om. Någon sådan fest har jag aldrig varit på tidigare, eftersom det bara var äldre. Jag är van med fjortisfester och där alla känner igen alla eftersom staden här är så enormt stor... Här kände jag knappt igen någon. Det var tre killar som jag kände igen som gått i Jonas klass på lågstadiet. Jag har sån koll så jag kunde namnen på alla och kände tillochmed en innan Jonas själv gjorde det. Jag märkte också att han hade klippt sig, jag som inte sett honom på flera år, men jag mindes honom i lite längre hår och jag hade rätt, han hade tyligen dissat håret numera. Det sjukaste av allt var när jag såg en kille, bara på håret kände jag igen honom. En kille jag för första gången träffade hos mina kusiner, när jag gick i fyran. Jag föll direkt! och han var där några fler gånger, men jag minns inte mer än tre. Sen på högstadiet ploppade han upp igen, för då blev han min kusins kille. Det var ju så jävla sjukt bara. Hur hade dem träffats? Min kusin bodde två timmar härifrån, men åkte hit på helger, men ändå! Det är väl det värsta jag varit med om. Även fast jag visste att jag aldrig skulle ha en chans på honom, så fin han är och jag nada. Men varför just hon som jag känner och jag som såg honom innan. Tack och lov umgicks jag aldrig med dem och det tog slut ganska fort. Sen dess hade jag inte sett honom, sen igår, och somsagt jag kände igen honom direkt. Allt var sig likt och jag kommer alltid känna likadant. Om han inte hade varit i det rummet där jag inte kände igen några männskor och inte vågade gå in, skulle jag ha frågat om han kände igen mig. Jag var så nära och sugen på det eftersom det såg ut som om han gjorde det. Han kollade lite på oss och min bror hade han också träffat samtidigt som mig så han borde ha kopplat.
Det var ändå väldigt trevligt att vara där med alla äldre. Jag pratade faktiskt väldigt mycket med folk och hängde med i svängarna där brorsan och hans polare var. Jag tog tag i de flesta samtal och jag gav mig in i dem också, att jag vågade! Men det var väldigt roligt och med M och J pratade jag om vad de gjorde nu förtiden och vad de ska göra osv, sen småpratade jag lite med M:s flickvän som jag har träffat lite då och då och jag hittade en viss A som blev Apan resten av kvällen eftersom han drog en ap teori om hur man kom in på krogen utan att betala. Sjukt roligt, bror och jag förstod ingenting utan bara skrattade. Senare tog han upp teorin med M:s tjej och hon förstod faktiskt. Vi var väl bara lite dumma och orkade inte riktigt gå in för det.
Ganska snart gick några från det gänget ner till krogen och vi hängde på åter igen. Nu var det mycket mer folk eftersom klockan hade passerat ett då alla är nere på stan här i staden, och dansgolvet var lite mer livat! men det var nog för att vi stod för den mesta dansen. Jag minns faktiskt inte riktigt vad jag gjorde på krogen den tiden ... jag stod nog mest för mig själv och dansade lite tillsammans med de äldre, men jag kan inte minnas att jag pratade så mycket med folk. Jag kan nog erkänna att jag kände mig lite utanför, men jag kände knappt någon så plus att jag rankades som en lillasyrra. Den andra tiden gick jag nog bara runt där inne för att kolla läget och jag köpte självklart en drink, men aldrig mer eftersom det var så jävla dyrt. Jag ska be folk bjussa, om någon nu skulle göra det till mig!
Vid halv 3 hade vi tröttnat och skulle fara hemåt, men istället blev det lite fyllemat och utanför krogen träffade vi även A som hade haft sitt lilla roliga under kvällens gång. På den lilla biten, fram till maten hann han säga att vi borde ha 20 års fest tillsammans ( Det är ett halvår mellan vi fyller ), att han hade väntat på sms från mig under kvällen ( om jag verkligen förstod det rätt för det var så konstigt? ), att han skulle bjuda mig på krogen eftersom det ska man göra när någon fyllt 18 ju! ( ? ) att brorsan och jag kunde sova där eftersom vi nämnde att vi inte orkade gå hem och när vi slutligen kom fram frågade han mig några gånger om jag ville ha nåt, men nejtack faktiskt. Det här har gjort mig så himla fundersam på vad han vill egentligen, men nu efterhand hoppas och tror jag att det bara var den kvällen.
