ironinilillajag

Undrat vad det är
För speciellt med kärleken
Dem har jag sett haft ljus omkring sig
Det strålat som ett himmelskt sken
Och jag har önskat då att jag fick känna så och drabbas av förälskelsen
Men ingen som ser ut som jag gör kan träffas av ett himmelskt sken


Jag aldrig tänkt på Quasimodo, men det är ju precis så jag känner.
I filmen är det ändå Frodo som malipulerar Quasimodo, han säger till honom att han är ett monster och påverkar honom så sjukt mycket. Det är med egna erfarenheter han inser att alla inte är grymma. Då tänker jag, vem är det som har påverkat mig? Varför tänker jag såhär? Jag har väl tagit åt mig av folks kommentarer och uttryck. Jag är en person som tar åt mig direkt om det kan tolkas negativt. Jag vet inte riktigt grunden till det, men om jag dyker djupt ner så kan jag hitta små vibbar. Jag vet inte ens när det började? Det måste ha börjat någonstans då man började tänka såhär. Eller så är alla såhär, hatar sitt utseende och har gett upp hoppet. Det dumma är att man kan hoppas i alla fall, men det slutar alltid i besvikelse... och det har väl gjort det mer till ett faktum.