ironinilillajag

Shiiit, efter 7 år, ska vi träffas? efter alla gånger vi har sagt att vi ska ta tåget och ses? Är det dags nu? '
herregud, jag kan inte tro det! han är som en person som inte riktigt existerar. Klart det känns så?! Han är alltid här, vid datorn, ibland i telefonen men aldrig, aldrig öga mot öga. Nu, om jag inte backar ur, bestämde vi bara sådär, att jag ska åka dit! att det var såhär enkelt! Nu, ska vi stå öga mot öga, i två dagar, två nätter, en fylla och lite emellan. Hur ska det gå till? Jag ska inte tänka på det, det kommer inte kännas verkligt, men jag vet nog att det ska bli av nu, varför inte?! det skadar för fan inte att dra dit nu. Jag har ändå alltid tänkt - varför ska man ses nu då, om man ändå inte setts på de här 7 åren? Men nu - varför inte ses nu när man äntligen kan och då det är så enkelt!

Så nu är det sagt, och jag ska boka så fort jag har sagt det till föräldrarna. Förra gången vi bestämde att träffas och kom så långt då vi frågade föräldrarna blev det ett nej, men nu kan de inte ha några invändningar, för vi har väntat!! Jag är säker på att det kommer bli kul, men ändå några felsteg. Det kan man inte undvika första träffen.